.....En annan händelse i mitt liv var när jag åkte ner till Taizé i Frankrike tillsammans med min församling från Storvreta och en annan församling från Vaksala i en och samma såkallade delfinbuss. Det var en lång och rolig färd på ett och halvt dygn ner med bussen och vi alla fick till slut ont i rumpan över att vi fick sitta så mycket. Såklart så var det olika stopp på olika ställen för att kunna gå på toa, borsta tänderna, äta mat eller bara allmänt sträcka på sig. Men det var ett oväntat stopp som vi alla inte var beredda på…. Alla hade gjort i ordning sig för att sova och bussen hade släckt ner sina lampor inför natten på Autobahn i Tyskland. Jag smsade mamma för att säga god natt och sedan lade jag ner mobilen i bh:n så jag visste vart jag hade den innan jag slocknade med dem andra i bussen. En timme senare väcks jag av skrik runt omkring mig och en dimma av rök som tränger in genom min strupe. Det var svårt att andas. Men jag sjönk ändå ner mot golvet utan att tänka alls, för att snabbt gripa tag i mina skor som låg under sätet framför mig, sedan så kutade jag snabbt ut nerför trappan och ut genom bussen med dem andra ungdomarna. Jag kom ihåg att så fort jag kom ut genom bussen så kutade jag som bara den ifrån och var alldeles rädd, jag sa till mina vänner ”Spring!” och vi började springa därifrån. Detsamma gjorde dem andra eller så gick dem bara fort därifrån. Vi alla vände oss om för att titta på delfinbussen som vi hade åkt med i ett par timmar som nu brann upp tillsammans med vår packning med kläder och saker. Gitarren som Axel spelade på vägen dit, Simons roliga fågelhatt, Pontus gameboy, min kamera & Linas favoritfilt. Allt var borta och nerbrunnet i ett och samma skelett som bussen blev till efter några minuter. Den tyska ambulansen kom och vi stod ett enda stort gäng på sidan av Autobahn. Vissa var livrädda och bara grät, vissa ringde hem och bara grät, vissa kramades och grät. Och vissa var helt cool lugna eller bara helt enkelt chockade efter vad som hade egentligen hade hänt. För allt gick så snabbt och chansen över överlevnad var liten. 

-

Ett urdrag ur en utav min viktigaste händelse i mitt liv som skulle vara till läxa.